Kallocain
Kallocain
Presentation av romanen
Hela världen har blivit lydande under en stat. Kontrollen över befolkningen är nästintill total. I varje hem finns avlyssning och visuell bevakning, kallade ”polisögon” och ”polisöron”. Folket lever också i underjorden, och färdas med underjordiska tunnelbanesystem mellan hemmet och arbetsplatsen. Alla människor bor i identiska lägenheter med en städerska som spionerar på familjen. Föräldrarna skiljs från sina barn i mycket tidig ålder då de flyttas till barnläger där de lär sig yrken och hjärntvättas till att älska staten som styr världen.
Leo Kall, medsoldat i Världsstaten och kemist, har uppfunnit ett sanningsserum: kallocain. Syftet är att sålla bort de medsoldater som inte är tillgivna staten, man döms inte längre enbart utifrån sina handlingar utan även sina tankar. I sin hemstad, Kemistaden nr. 4, börjar testerna av medlet på människor från Frivilliga offertjänsten och resultaten blir sensationella.
I och med denna framgång får Leo Kall licens att för första gången få lämna sin hemstad för att åka till huvudstaden. I takt med att kallocainet vinner mark börjar Leo mot sin vilja tvivla på världsstaten och dess suveränitet, och fasar över att själv utsättas för sitt kallocain.
Leo blir paranoid och börjar utnyttja kallocainet för egen vinning, han applicerar serumet i sin fru, Linda och får veta att hon vill döda Leo, det enda som hållit henne tillbaka är rädslan för att bli taget på bar gärning.
Jämförelser
V for vendetta
Filmen V for vendetta är i många avseenden väldigt lik Kallocain. Det är samma typ av bereättelse som följer en persons liv i en futuristisk värld styrd av en stat vars främsta vapen är rädsla och främsta förehavande kontroll. Avlyssning, angiveri och spionage är vardagsmat och tankarna är den enda frizon människorna har. Statens ideal är något man inte får ifrågasätta, Kultur, sexualitet, religon och andra typer av livsval som vi i dagens mest utvecklade nationer ser som självklara fria val, är i dessa stater förbjudna.
Dock har dessa person, de vi får följa som upptäcker något konstigt, om än det är ett sanningsserum, eller en motståndsman iklädd mask och kappa som skapar förödelse för staten.
V for Vendetta tar oss med 17 år in i framtiden till en värld där krig, osäkerhet och förtryck utgör vardagen för de flesta. I England råder emellertid i varje fall på ytan ett slags lugn. Här har en förtryckande diktator kommit till makten. Det är en religiös konservativ fanatiker som lovat trygghet i utbyte mot fullständig underkastelse. Under ytan pyr emellertid missnöjet och vetskapen om att det inte är så här det borde vara. Att allt inte står rätt till. Den man som sätter allt i gungning är den mystiske V som på Guy Fawkes minnesdag spränger en av Londons mest kända byggnader i luften och erbjuder alla att ett år senare göra honom sällskap och se parlamentsbyggnaden gå upp i rök. Filmen är emellertid egentligen Eveys berättelse. Hon är den unga kvinna V räddar från lagens korrumperade väktare och vars liv och öde sammanförs med V:s.
De träffas ett flertal gånger, dels efter att V.räddat henne undan statens egna version av ”Gestapo” som under Nazi-tyskland patrullerade gatorna och letade efter förbrytare. Därefter tillbringar hon en tid i hans hemliga residens och försvinnner sedan. V tar sedan över världens enda tv-station och lyckas sända ut en egen video till hela världens tvapparater, då tillfångatas Evey och torteras, för att avslöja V:s identitet och uppehållsort. Det visar sig sedan, när hon vägrar och tillsist döms till döden att det hela tiden är V som torterat henne, för att hennes rädsla för att dö skall upphöra. Tillsammans störtar de sedan staten och dödar regeringens män, tillsammans med folket. V dör tillsist en hjältedöd efter att ha blivit skjuten i strid otaliga gånger och sprängt parlamentet.
Likheter
Böckerna är skrivna under nästan samma tid och sågs som dystopiska och futuristiska.
Böckerna har egentiligen samma utgångsläge, det nästan identiskt. Att en stat tagit över sitt eget folk, att folket fruktar sina regeringar.
”The people shouldn’t fear their gouverments, the gouverments should fear it’s people” - V
Olikheter
Den största olikheten är att V for vendetta handlar om direkt motstånd och revolution mot staten. Att de försöker motivera folket att ta direkt aktion mot förtrycket de utsätts för.
Kallocain handlar, till skillnad från V for vendetta, om att man är trogen staten. Staten kämpar för att utveckla det sista kontrollmedlet, det slutliga vapnet för att kunna kontrollera hela världen, tillgången till sanningen. Då kan staten ta ifrån en människa den innersta och mest värdefulla delen av sig själv, sitt eget medvetande och åsikter, tankar och känslor.
Detta gör verken helt olika, att de personer man får följa valt olika sidor. En har underkastat sig hjärntvätten och den sanning som man lär sig, medans de andra bryter sig loss från samhällets vilja och natur. Detta gör historierna ur detta perspektiv så olika de kan bli. Att de i en situation så lik väljer helt olika sida.
Barnen i Bullerbyn
Barnen i bullerbyn handlar om just, barn i bullerbyn. Vi får följa Lisa som berättar om sina småskaliga äventyr med de nio andra barnen som bor i de tre gårdarna som utgör Bullerbyn; Norrgården, Mellangården och Sörgården. Lisa har två bröder, Lasse och Bosse och bor i Mellangården. Anna och Britta är de systrar som bor i Norrgården. I Sörgården bor Olle och hans lillasyster Kerstin, som till skillnad från de andra barnen inte är i samma ålder somde andra barnen och ofta lämnas bakom.
Barnen ger sig ut på alla möjliga olika äventyr från att sova i den läskiga höladan till att försöka hitta Näken. Barnens föräldrar jobbar som bönder och barnen hjälper till när de kan.
Boken och filmerna som skildrar Barnen i Bullerbyn har ofta beskrivits som den svenska idyllen, från den svenska jularna i den bitande snöstormen till de svenska tunga mystiska sommarnätterna i dess djupa trolska skogar.
Likheter
Kallocain och Barnen i Bullerbyn är båda skrivna av svenska författare i nästintilll exakt samma år, i vilket fall väldigt nära i tid under det sena fyrtiotalet.
Olikheter
Böckerna är för mig lika olika som natt och dag. En total dystopi mot en utopi. I Kallocain har man total kontroll över hela världen och människorna mår väldigt dåligt och allt är så opersonligt. Allt är strukurerat till minsta detalj och man har ingen frihet för lek och fritt tänkande. Barnen i Bullerbyn är mer småskaligt vilket kanske gör det ännu svårare att jämföra. Världstaten i Kallocain omfattar miljarder människor medans den lilla byn bara rymmer ett tjugotal människor. Dock har de val som människorna gjort i de olika samhällena varit betydande. I Bullerbyn brukar man sin egen jord och är i stort sett självförsörjande medans Kallocain bygger på ett tjänstsamhälle där varje människa bara kan en sak och försörjer sig på det.
Barnen i Bullerbyn är bok som jag mycket hellre skulle vilja vara med i istället för Kallocain. Förmodligen just för att den i mina ögon framstår som mänsklig, med lek, arbete med ansvar, gemenskap och skratt till skillnad från det otroligt stora stela och förtryckande system som styr människorna som lever i boken Kallocain.
Egen reflektion
Kallcain är skriven under en tid man skrev flera dystopiska verk, andra exempel är 1982, V for vendetta, Armageddon, Ecotopia etc. Alla dessa verk handlar om total kontroll, en förstörd jord, förtryckta och sorgsna människor. Man kan se detta som bara dystopiska marvisoner som aldrig kommer bli sanning. Dock tror jag att det kan ligga en varning till kommande generationer i dessa verk. Att många av dem skrevs efter andra världskriget tror jag har satt sina spår. Att författarna är rädda för den totala förstörelse ett tredje världskrig skulle kunna orsaka. Alla de människor som skulle dödas och sedan efter, kunna förslavas under en regering som gör allt för att bibehålla kontrollen över folket.
Jag känner även kopplingar till det kalla kriget. Då spionage och övervakningen var stor, för att regeringarna ville försäkra sig om att de inte blev utsatta för spionage. Detta återkommer mycket i Kallocain med övervakning i hemmet och det faktum att alla medsoldater helst yttrar sig inför ett vittne för att kunna vara säkra på att inte bli anklagade för spionage.
Ytterligare en koppling till både krigssluten och kalla kriget är rädslan för ett kärvapenkrig. Efter att USA släppte två atombomber över Hiroshima och Nagaskaki levde världen i skräck för att ett nytt krig skulle bryta ut, då man i ett knapptryck kunde ödelägga hela jorden. Detta är vad jag tror har inträffat i Kallocain, människorna lever under jord och det ryktas om att de enda fria områdena utanför världsstaten är besmittade av giftiga gaser och ångor samt att inget någonsin kommer kunna växa där igen.
Det Leo Kall lyckas med i boken, att tvinga folk säga sanningen kan ses som den bästa uppfinningen i världen. Sanningen är avgörande i alla typer av rättsmål och frågor om orättvisa. I ett system där alla levde i fred och berättigades de mänskliga rättigheterna och var jämställda, skulle denna uppfinning vara perfekt.
Dock så känns det som att det skulle sluta i katastrof, världstatens fall när makthavarna straffar folk orättvist för deras tankar och åsikter.
Idag är en människas fria vilja och rätt att uttrycka sig en hörnsten i vårt demokratiska samhälle och ett sinne är en människan sista fria boning. Utan sina egna ideal blir vi alla till livlösa dockor och kan enligt mig knappt ses som människor längre, utan våra tankar som gör oss till de vi är. Har man inte friheten att tänka blir man ett skal utan identitet.
”Tankarna är inte friare än de huvud de bor i” - Hannes Hermann Kersten
Eget omdöme
Jag tycker att Kallocain är en bra bok. Den är djup och förmedlar ett skrämmande budskap om en framtid som känns obehagligt potentiell. Först tänkte jag att den var långsökt och orealistisk men med historiens gång blir man mer och mer påverkad och finner sig själv tänkandes att det kanske inte är så långt borta ändå, och vid andra tillfällen på politiska åtgärder som ska förhindra den här totala kontrollen.
Jag tror inte jag självmant hade valt att läsa en bok som Kallocain, den slog mig som väldigt gammaldags och tråkig först, men jag har dock insett att så inte är fallet. Även om det känts segt att läsa det gamla och inte speciellt pricksäkra språket så är jag glad att jag läst den.
Den får 3 av 5 stjärnor.
