Reflektion Postkolonial litteratur
Normer
Den här boken har väldigt starka normer om hur samhället och dess individer ska vara. Mannen ska vara på ett visst sätt, kvinnorna ska vara på ett visst sätt, barnen på ett annat etc. Det är väldigt gamla värderingar och syn på världen. Folket i Vittula lever i en avlägsen isolerad värld, långt bort från multikulturella samhällen och tillgång till globala nyheter. Detta håller dock på att förändras småskaligt, det kommer saker utifrån såsom nya vägar, musik och teknik. Dock betraktas det som är nytt men misstänksamhet, det är inte rätt göra nya och oväntade saker.
Jag tycker att det är intressant att läsa om hur en del av Sverige första gången intruducerades för den amerikanska kulturen som idag är en så stor del av samhället vare sig det är musik, mode, politik eller teknik. Hur ett litet svenskt samhälle kunde fungera utan det globala perspektiv som vi lever i idag, mer eller mindre och på gott och ont.
Traditionerna är starka i deras område och släktfejder och åsikter går långt tillbaka och är mer eller mindre ärftiliga genom övertalning och vetorätt "det är såhär det är", så lär de se delar av livet redan som barn. Det verkar inte hända så mycket i Vittula, men boken speglar för mig övergången mellan två typer av samhällen då arbetarbarnen plötsligt får gå i skolan och man inte behöver framställa så mycket av sin egen mat, hemmen verkar bli mindre självförsörjande.
Detta ger en inblick om hur det kan vara för andra samhällen i världen som intrruduceras för andra delar av världen som de aldrig hört talas om och nu tvingas höja blicken och inser att det finns andra möjligheter än de man tidigare tvingats till.
