content

Kallocain

Presentation av romanen

Hela världen har blivit lydande under en stat. Kontrollen över befolkningen är nästintill total. I varje hem finns avlyssning och visuell bevakning, kallade ”polisögon” och ”polisöron”. Folket lever också i underjorden, och färdas med underjordiska tunnelbanesystem mellan hemmet och arbetsplatsen. Alla människor bor i identiska lägenheter med en städerska som spionerar på familjen. Föräldrarna skiljs från sina barn i mycket tidig ålder då de flyttas till barnläger där de lär sig yrken och hjärntvättas till att älska staten som styr världen.

Leo Kall, medsoldat i Världsstaten och kemist, har uppfunnit ett sanningsserum: kallocain. Syftet är att sålla bort de medsoldater som inte är tillgivna staten, man döms inte längre enbart utifrån sina handlingar utan även sina tankar. I sin hemstad, Kemistaden nr. 4, börjar testerna av medlet på människor från Frivilliga offertjänsten och resultaten blir sensationella.

I och med denna framgång får Leo Kall licens att för första gången få lämna sin hemstad för att åka till huvudstaden. I takt med att kallocainet vinner mark börjar Leo mot sin vilja tvivla på världsstaten och dess suveränitet, och fasar över att själv utsättas för sitt kallocain.

Leo blir paranoid och börjar utnyttja kallocainet för egen vinning, han applicerar serumet i sin fru, Linda och får veta att hon vill döda Leo, det enda som hållit henne tillbaka är rädslan för att bli taget på bar gärning.

Jämförelser

V for vendetta

Filmen V for vendetta är i många avseenden väldigt lik Kallocain. Det är samma typ av bereättelse som följer en persons liv i en futuristisk värld styrd av en stat vars främsta vapen är rädsla och främsta förehavande kontroll. Avlyssning, angiveri och spionage är vardagsmat och tankarna är den enda frizon människorna har. Statens ideal är något man inte får ifrågasätta, Kultur, sexualitet, religon och andra typer av livsval som vi i dagens mest utvecklade nationer ser som självklara fria val, är i dessa stater förbjudna.

Dock har dessa person, de vi får följa som upptäcker något konstigt, om än det är ett sanningsserum, eller en motståndsman iklädd mask och kappa som skapar förödelse för staten.

V for Vendetta tar oss med 17 år in i framtiden till en värld där krig, osäkerhet och förtryck utgör vardagen för de flesta. I England råder emellertid i varje fall på ytan ett slags lugn. Här har en förtryckande diktator kommit till makten. Det är en religiös konservativ fanatiker som lovat trygghet i utbyte mot fullständig underkastelse. Under ytan pyr emellertid missnöjet och vetskapen om att det inte är så här det borde vara. Att allt inte står rätt till. Den man som sätter allt i gungning är den mystiske V som på Guy Fawkes minnesdag spränger en av Londons mest kända byggnader i luften och erbjuder alla att ett år senare göra honom sällskap och se parlamentsbyggnaden gå upp i rök. Filmen är emellertid egentligen Eveys berättelse. Hon är den unga kvinna V räddar från lagens korrumperade väktare och vars liv och öde sammanförs med V:s.

De träffas ett flertal gånger, dels efter att V.räddat henne undan statens egna version av ”Gestapo” som under Nazi-tyskland patrullerade gatorna och letade efter förbrytare. Därefter tillbringar hon en tid i hans hemliga residens och försvinnner sedan. V tar sedan över världens enda tv-station och lyckas sända ut en egen video till hela världens tvapparater, då tillfångatas Evey och torteras, för att avslöja V:s identitet och uppehållsort. Det visar sig sedan, när hon vägrar och tillsist döms till döden att det hela tiden är V som torterat henne, för att hennes rädsla för att dö skall upphöra. Tillsammans störtar de sedan staten och dödar regeringens män, tillsammans med folket. V dör tillsist en hjältedöd efter att ha blivit skjuten i strid otaliga gånger och sprängt parlamentet.

Likheter

Böckerna är skrivna under nästan samma tid och sågs som dystopiska och futuristiska.

Böckerna har egentiligen samma utgångsläge, det nästan identiskt. Att en stat tagit över sitt eget folk, att folket fruktar sina regeringar.

”The people shouldn’t fear their gouverments, the gouverments should fear it’s people” - V

Olikheter

Den största olikheten är att V for vendetta handlar om direkt motstånd och revolution mot staten. Att de försöker motivera folket att ta direkt aktion mot förtrycket de utsätts för.

Kallocain handlar, till skillnad från V for vendetta, om att man är trogen staten. Staten kämpar för att utveckla det sista kontrollmedlet, det slutliga vapnet för att kunna kontrollera hela världen, tillgången till sanningen. Då kan staten ta ifrån en människa den innersta och mest värdefulla delen av sig själv, sitt eget medvetande och åsikter, tankar och känslor.

Detta gör verken helt olika, att de personer man får följa valt olika sidor. En har underkastat sig hjärntvätten och den sanning som man lär sig, medans de andra bryter sig loss från samhällets vilja och natur. Detta gör historierna ur detta perspektiv så olika de kan bli. Att de i en situation så lik väljer helt olika sida.

Barnen i Bullerbyn

Barnen i bullerbyn handlar om just, barn i bullerbyn. Vi får följa Lisa som berättar om sina småskaliga äventyr med de nio andra barnen som bor i de tre gårdarna som utgör Bullerbyn; Norrgården, Mellangården och Sörgården. Lisa har två bröder, Lasse och Bosse och bor i Mellangården. Anna och Britta är de systrar som bor i Norrgården. I Sörgården bor Olle och hans lillasyster Kerstin, som till skillnad från de andra barnen inte är i samma ålder somde andra barnen och ofta lämnas bakom.

Barnen ger sig ut på alla möjliga olika äventyr från att sova i den läskiga höladan till att försöka hitta Näken. Barnens föräldrar jobbar som bönder och barnen hjälper till när de kan.

Boken och filmerna som skildrar Barnen i Bullerbyn har ofta beskrivits som den svenska idyllen, från den svenska jularna i den bitande snöstormen till de svenska tunga mystiska sommarnätterna i dess djupa trolska skogar.

Likheter

Kallocain och Barnen i Bullerbyn är båda skrivna av svenska författare i nästintilll exakt samma år, i vilket fall väldigt nära i tid under det sena fyrtiotalet.

Olikheter

Böckerna är för mig lika olika som natt och dag. En total dystopi mot en utopi. I Kallocain har man total kontroll över hela världen och människorna mår väldigt dåligt och allt är så opersonligt. Allt är strukurerat till minsta detalj och man har ingen frihet för lek och fritt tänkande. Barnen i Bullerbyn är mer småskaligt vilket kanske gör det ännu svårare att jämföra. Världstaten i Kallocain omfattar miljarder människor medans den lilla byn bara rymmer ett tjugotal människor. Dock har de val som människorna gjort i de olika samhällena varit betydande. I Bullerbyn brukar man sin egen jord och är i stort sett självförsörjande medans Kallocain bygger på ett tjänstsamhälle där varje människa bara kan en sak och försörjer sig på det.

Barnen i Bullerbyn är bok som jag mycket hellre skulle vilja vara med i istället för Kallocain. Förmodligen just för att den i mina ögon framstår som mänsklig, med lek, arbete med ansvar, gemenskap och skratt till skillnad från det otroligt stora stela och förtryckande system som styr människorna som lever i boken Kallocain.

Egen reflektion

Kallcain är skriven under en tid man skrev flera dystopiska verk, andra exempel är 1982, V for vendetta, Armageddon, Ecotopia etc. Alla dessa verk handlar om total kontroll, en förstörd jord, förtryckta och  sorgsna människor. Man kan se detta som bara dystopiska marvisoner som aldrig kommer bli sanning. Dock tror jag att det kan ligga en varning till kommande generationer i dessa verk. Att många av dem skrevs efter andra världskriget tror jag har satt sina spår. Att författarna är rädda för den totala förstörelse ett tredje världskrig skulle kunna orsaka. Alla de människor som skulle dödas och sedan efter, kunna förslavas under en regering som gör allt för att bibehålla kontrollen över folket.

Jag känner även kopplingar till det kalla kriget. Då spionage och övervakningen var stor, för att regeringarna ville försäkra sig om att de inte blev utsatta för spionage. Detta återkommer mycket i Kallocain med övervakning i hemmet och det faktum att alla medsoldater helst yttrar sig inför ett vittne för att kunna vara säkra på att inte bli anklagade för spionage.

Ytterligare en koppling till både krigssluten och kalla kriget är rädslan för ett kärvapenkrig. Efter att USA släppte två atombomber över Hiroshima och Nagaskaki levde världen i skräck för att ett nytt krig skulle bryta ut, då man i ett knapptryck kunde ödelägga hela jorden. Detta är vad jag tror har inträffat i Kallocain, människorna lever under jord och det ryktas om att de enda fria områdena utanför världsstaten är besmittade av giftiga gaser och ångor samt att inget någonsin kommer kunna växa där igen.

Det Leo Kall lyckas med i boken, att tvinga folk säga sanningen kan ses som den bästa uppfinningen i världen. Sanningen är avgörande i alla typer av rättsmål och frågor om orättvisa. I ett system där alla levde i fred och berättigades de mänskliga rättigheterna och var jämställda, skulle denna uppfinning vara perfekt.

Dock så känns det som att det skulle sluta i katastrof, världstatens fall när makthavarna straffar folk orättvist för deras tankar och åsikter.

Idag är en människas fria vilja och rätt att uttrycka sig en hörnsten i vårt demokratiska samhälle och ett sinne är en människan sista fria boning. Utan sina egna ideal blir vi alla till livlösa dockor och kan enligt mig knappt ses som människor längre, utan våra tankar som gör oss till de vi är. Har man inte friheten att tänka blir man ett skal utan identitet.

”Tankarna är inte friare än de huvud de bor i” - Hannes Hermann Kersten

Eget omdöme

Jag tycker att Kallocain är en bra bok. Den är djup och förmedlar ett skrämmande budskap om en framtid som känns obehagligt potentiell. Först tänkte jag att den var långsökt och orealistisk men med historiens gång blir man mer och mer påverkad och finner sig själv tänkandes att det kanske inte är så långt borta ändå, och vid andra tillfällen på politiska åtgärder som ska förhindra den här totala kontrollen.

Jag tror inte jag självmant hade valt att läsa en bok som Kallocain, den slog mig som väldigt gammaldags och tråkig först, men jag har dock insett att så inte är fallet. Även om det känts segt att läsa det gamla och inte speciellt pricksäkra språket så är jag glad att jag läst den.

Den får 3 av 5 stjärnor.

Guldkompassen

Calle NV10B

Presentation

Guldkompassen.

Romanen Guldkompassen är skriven av Phillip Pullman från England. Boken utspelar sig i Oxford, dock är det inte vår världs Oxford utan ett Oxford i en annan värld. Det som gör den här världen speciell är att det ger ett intryck av mittersta 1900-talet. Boken handlar om lyra som är 12 år. Hon har levt hela sitt liv på Jordan Collage i Oxford. Sedan kidnappas många barn av de mystiska ”Slukarna”, däribland hennes bästa vän Roger. För att rädda honom reser hon till Norden med sina nya vänner Zigenarna. På färden bär hon med sig ”Guldkompassen” som egentligen är ett instrument som kallas Alithiometer som om man avläser den rätt, kan berätta sanningen på varenda fråga (Alithea betyder sanning på Latin och meter betyder att mäta).

Det Lyra inte vet är att kampen går mycket djupare än så, hon är ett speciellt barn. Hon är Dotter till Lord Asriel som har upptäckt ett sätt att färdas mellan världar. Detta är djupt ketiskt enligt kyrkan som gör allt för att stoppa honom. Lyra är förutbestämt av ödet att spela en stor, om inte den största rollen i detta äventyr som vänder hela hennes värld uppochned.

Aspekter

1. Surrealistiska inslag

Det finns en del surrealistiska inslag i Lyras värld, den är lik våran på många sätt men det finns saker som är ren Science fiction. Det mest spektakulära är att människornas själar har en fysisk form utom kroppen som tar form av ett djur. Detta ”Själdjur” kallas Daimon och är långt ifrån ett djur. Det kan prata med sin människa och ändra sin form till olika djur när man är ung. När man växer upp så tar Daimonen en fast form. Detta kan säga lite om vilken sorts människa man är. Har man ett Lejon som Daimon innebär det att man är lite som ett lejon som människa, lejons kännetäcken såsom Mod eller Blodtörst.

Daimonen har även ett beteende som speglar människornas känslor. Är man arg så ter sig Daimonen därav aggressiv. Det visas genom att Daimonens djurskepnad visar sina tecken på ilska, en katt skulle t.ex. resa rygg och fräsa. Dessa emotionella är mycket visuella och kan avgöra duster och tvister, om två personer är i en mental kraftmätningar är även Daimonerna det, och resultatet av det innebär att den ena människan accepterar den andras dominans. Är konflikten fysisk så slåss Daimonerna med varandra och människorna med varandra, Detta är oföränderligt. En männsika rör aldrig under några omständigheter en annans människas Daimon, det är det största ettiketsbrott man någonsin kan begå, att vidröra en annan människan själ. ”Detta tabu var så starkt att inte ens en krigare i strid någonsin rörde en annan människan Daimon” - Sid 96

Andra aspekter är de varelser som finns förutom människor. Det finns till exempel Pansarbjörnar, Iorek Byrnison är en av dessa stora isbjörnar som klär sig i rustningar och är intelligenta som människor. De har byggda samhällen på Svalbard och lever där.

Det som gör världen som boken utspelar sig i så surrealistisk men ändå lik är det de många likheterna med verkligheten. De geografiska likheterna är stora, Oxford och alla andra stora städer i Storbritannien, Lappland, Marocko, Europa nämns många gånger. Dessutom kan man ana fler platser och länder. Ett land som benämns ”Nipon” verkar vara Japan, Nipon är det Japanska namnet på Japan så det skulle inte förvåna om det visade sig vara så. Tartarer är troligen motsvarande till Eskimåer, de beskriv som korta med överlevandsnödvändigt fett, små smala ögon, säljägare, färdas med släde, har många ord för snö och är iklädda skinkläder. Man får även höra om Muskoviter. I boken lever de i väster om Europa och är ett stort folk som britterna respekterar men inte är goda vänner med. Jag tänkte att det kunde vara Ryssland, och mycket riktigt. Vid lite research så visar det sig att Moskovien är ett gammalt ord för ett stort rike som sedan blev Dagens Ryssland.

Teknikmässigt så är de också likt. Det finns bilar och kolgruvor. Olikheter är dock att man i luften färdas modernast via zeppelinare inte flygplan eller helikopter, det finns stora Atlantångare men man seglar ändå med äldre segelfartyg, hästar är fortfarande ett betydande färdmedel. Energikällorna är dock mycket annorlunda, man använder sig av atomkraft till största delen. Vilket verkar vara likt kärnkraft på något sätt, men det är svårt att sätta fingret på.

Allt detta gör det mycket svårt att försöka bestämma en tid och plats. Miljöerna verkar väldigt lika jorden, det är det ingen tvekan om. Det är väldigt likt hur samhällena har utformat sig också men det finns dessa Fantasy-inslag som gör sig väldigt tydliga. Under bokens gång så får man även veta att det existeras parallella världar till den som boken utspelar sig i. Tidsmässigt känns det som runt 1930 med inslag från modernare tid med teknik samt från äldre tid om man funderar på sociala situationer såsom att män och kvinnor hålls väldigt åtskilda och att samhället är odemokratiskt och väldigt feodalt.

1. Budskapet

Eftersom boken är klassad som ett Fantasydrama så tycker jag det kan vara svårt att hitta djupa budskap och underförstådda meningar i sådana böcker, dock så tycker jag att jag kan ha hittat något som har en koppling till dagens samhälle.

Lyra ger sig iväg till Norden för att hitta och rädda de försvunna barnen och sin vän Rodger. Hon upptäcker att anledningen till barnen kidnappats är att vetenskapsmän försöker skära bort barnens Daimoner. Anledning till detta är att man har upptäckts något som kallas ”Stoft”. Med speciell utrustning har man insett att det faller ner som mikropartiklar från skyn och fastnar på människor, men inte på barn, inte innan barnen har kommit in i puberteten. Kyrkan ser det som synd, att barnen är oskuldsfulla innan de träder in i vuxenlivet och då börjar dra till sig stoft och synd.

Medicinskt utbildade personer utför experiment på barnen för att försöka skära bort länken, för de är övertygade om att människa utan länk till sin Daimon inte drar till sig något stoft och inte har någon synd. Lyra och hennes vänner och allierade försöker dock stoppa detta, de vill att allt ska förbli som det varit, naturligt och genuint.

Detta förde direkt mina tankar till gentik och genteknik. Att man till exempel kan genmodifiera en ko så att den ändras sin fysiska natur till mycket större och köttigare så att vi människor kan få mer kött utan den. Det förs stor debatt om detta, om det är etiskt rätt att ändra på naturen, och hur långt detta ska gå, ska föräldrar med genteknikens hjälp kunna ”designa” sina egna barn?

Vad som pågår i Lyras värld känns lite likt det som händer i vår, att människan börjar gräva i de allra minsta beståndsdelarna i vår värld. Att vi kan utmana naturen i att skapa nya och komplicerade varelser. Vissa kallar det perfektion, men om alla blir perfekta så kommer världen bli ensidig och trist. Även om vi är skapade av en gud eller slumpmässig evolution och många biologiska lyckträffar samt förutsättningar så är vi dugliga, vi behöver inte ändra oss, att ett barn kan födas och utvecklas av vår grundbiologi är tillräckligt fantastiskt.

Lyra bekämpar detta för hon tycker att det är fel etiskt, samtidigt är hennes värld också i konflikten om rätt och fel, vilket leder till bokens stora konflikt. Jag tror författaren kan vilja säga oss något om genteknikens inverkan på jordens framtid.

Jämförelse med boken Stormvarning skriven av Anthony Horowitz

Boken Stormvarning handlar om fjortonårige Alex som liksom Lyra är född i England. Hans  föräldrars sanna natur och förehavanden är för honom okända, även det överensstämmande med Lyra. Alex värvas av engelska spionorganisationen M16 för att lösa fallet där det stora företaget ”Storm Breaker” som tillverkar datorer. När företaget inleder en förvånande kampanj vilken ska ge varande elev en gratis ny dator misstänker M16 att det ligger ondskefulla motiv bakom och sätter Alex på fallet.

Böckerna är vid första ögonkastet hela olika, helt olikt skriva och helt skilda genrer. Böckerna är som ytligast olika men när man tänker lite djupare så inser man att det finns en hel del likheter.

Båda böckerna handlar om barn som i livet varit ensamma och utan nära vuxna, detta har dock ändå inte gjort dem till elaka barn utan båda är målmedvetna och kämpar för vad de tror på. Både Lyra och Alex dras även under unga år in i stora konflikter som de inte riktigt förstår. Detta hindrar dem ändå inte att kämpa väl och klara sig ut många knipor.

Barn som måste ta eget ansvar mot stora problem som inte borde vara deras utan skötas av vuxna förekommer tyvärr inte bara i böcker, många barn får klara sig igenom livssituationer helt ensamma, med till exempel föräldrar som missbrukar, barn som lever på gatan, barn som ensamma får växa upp och klara sig bäst dem kan i livet. Detta förekommer både i Sverige och andra länder, I-land som U-land. Detta är fel, att bara barn ska behöva få ta så mycket, båda börda och ansvar. Samtidigt fascineras man av hur mycket barn kan klara med sin fantasi och övertygelse. Ett barn kan se saker som så mycket lättare än en vuxen och därför göra det möjligt.

”Barn tänker inte på den tid som gått eller den tid som kommer. De njuter ögonblicket, vilket få av oss gör.”

Jean de La Bruyère